AfL-strategier: praktisk lista för yngre och äldre elever

De flesta brittiska lärare har suttit igenom en studiedag (INSET) om bedömning för lärande. Många gick därifrån med en hög laminerade trafikljuskort och en vag känsla av att AfL betydde att skriva WALT (”We Are Learning To”) på tavlan. Forskningen bakom är mer användbar än så. Strategier för bedömning för lärande (assessment for learning), eller AfL-strategier, är fem vanor som låter dig ta reda på vad eleverna förstår under lektionen och ändra det du gör härnäst utifrån det.

Den här listan går igenom de fem nyckelstrategierna en i taget och ger två AfL-exempel för var och en, ett för yngre elever (primary, 5–11 år) och ett för äldre (secondary, 11–18 år), som du kan prova i morgon. Varje avsnitt avslutas med ett tips om hur du håller nere arbetsbördan, för en strategi som lägger till en timmes rättning varje kväll håller inte till februarilovet.

Var de fem AfL-strategierna kommer ifrån

Begreppet växte fram ur arbete av Paul Black, Dylan Wiliam och Assessment Reform Group i slutet av 1990-talet. Om du vill ha bakgrunden till formativ bedömning i sig finns den i vår enkla guide till formativ bedömning, så det här inlägget går direkt på praktiken.

I en kort artikel från 2006, Assessment for learning: why, what and how?, sammanfattar Wiliam den stora idén: belägg för vad eleverna har lärt sig används för att anpassa undervisningen efter deras behov. Han listar fem nyckelstrategier:

1. Att tydliggöra och dela lärandemål och framgångskriterier med eleverna
2. Att skapa effektiva diskussioner, aktiviteter och uppgifter i klassrummet som synliggör vad eleverna kan
3. Att ge återkoppling som för eleverna framåt
4. Att aktivera eleverna som ägare av sitt eget lärande (självbedömning)
5. Att aktivera eleverna som resurser för varandra (kamratbedömning)

Han skriver också att det är effektivt att fokusera på vilken som helst av de fem på egen hand. Det är viktigt för en upptagen lärare. Du behöver inte alla fem på en gång.

AfL-strategier i praktiken: exempel för yngre och äldre elever

1. Lärandemål och framgångskriterier

Målet är att eleverna vet vad de ska lära sig och hur ett bra arbete ser ut innan de börjar. Ett lärandemål som skrivs av i skrivboken i början av varje lektion gör sällan det. Att visa hur ett bra arbete ser ut gör det.

Yngre elever (Year 4, 8–9 år, skrivande). Innan eleverna skriver en miljöbeskrivning sätter du två korta stycken bredvid varandra på tavlan. Det ena är platt, det andra använder utbyggda nominalfraser och en liknelse. Fråga klassen vad det andra gör som det första inte gör. Skriv upp deras svar som framgångskriterier, med deras egna ord.

Äldre elever (Year 10, 14–15 år, NO). Före en sexpoängsfråga om osmos visar du tre anonyma svar från förra året som fick 2, 4 och 6 poäng. Eleverna rangordnar dem i par och säger vad som skiljer varje svar från nästa. Nu betyder bedömningsmallen något för dem.

Arbetsbörda: ta fram kriterierna en gång och återanvänd dem för hela arbetsområdet. Om du rättar mot dem senare, använd samma ord så att eleverna ser kopplingen.

2. Diskussion och frågor

Den här strategin handlar om frågor och uppgifter som visar vad varje elev tänker, inte vad de tre ivrigaste händerna tänker. En enda välbyggd fråga kan säga dig mer än tio snabba.

Yngre elever (Year 2, 6–7 år, matematik). Fråga: ”Vilket är störst, 1/3 eller 1/4?” Varje elev skriver ett svar på en miniwhiteboard och håller upp den när du räknat till tre. Om en grupp tavlor säger 1/4 ”eftersom 4 är större än 3” vet du exakt vad du behöver gå igenom igen, och du vet det under de första tio minuterna.

Äldre elever (Year 8, 12–13 år, historia). Ställ en flervalsfråga där varje alternativ är ett skäl som eleverna ofta ger. ”Vad betydde mest för Vilhelms seger vid Hastings?” med alternativ för tur, Harolds trötta armé, den låtsade reträtten och bättre vapen. Eleverna bestämmer sig för ett alternativ och försvarar sedan sitt val i par innan du säger något.

Rättningsbörda: ingen. Beläggen syns i rummet, och du agerar på dem direkt. Skriv in en eller två vändpunktsfrågor i din planering så att du inte behöver hitta på dem i stunden.

3. Återkoppling som för eleverna framåt

Bra återkoppling ger eleven något att göra, och eleven gör det. Ett betyg ensamt, eller ”bra jobbat, fortsätt så”, ger eleven inget att agera på.

Yngre elever (Year 5, 9–10 år, matematik). I stället för att bocka av varje svar sätter du en prick bredvid raden där metoden först går fel och skriver ”3 är fel, hitta dem” längst ner. Eleven gör tänkandet.

Äldre elever (Year 12, 16–17 år, engelsk litteratur). Lämna tillbaka uppsatserna utan kommentarer i marginalen. Skriv fyra numrerade mål på tavlan för klassen och skriv bara en siffra bredvid varje uppsats. Eleverna hittar sitt mål och skriver sedan om ett stycke utifrån det under lektionen.

Arbetsbörda: det brittiska utbildningsdepartementets (Department for Education) Marking Policy Review Group sa att rättning ska vara meningsfull, hanterbar och motiverande. Återkoppling till hela klassen och koder kan uppfylla alla tre, så länge eleverna agerar på dem. Lämna alltid lektionstid åt eleverna att svara, annars är återkopplingen bortkastad.

4. Självbedömning

Självbedömning är ofta den svåraste av de fem att få igång, och den betalar tillbaka mödan. Elever som kan bedöma sitt eget arbete slutar förlita sig på att du ska tala om för dem om det är rätt.

Yngre elever (Year 6, 10–11 år, läsning). I slutet av en läsförståelseuppgift markerar eleverna den fråga de tyckte var svårast med en stjärna och skriver en mening om varför. Du läser stjärnorna, inte hela sidan.

Äldre elever (Year 11, 15–16 år, matematik). Före ett övningsprov skattar eleverna sin säkerhet på en lista med områden från 1 till 3. Efter övningsprovet jämför de skattningen med sina faktiska poäng. Många hittar minst ett område som de trodde satt och som inte gjorde det, vilket är en mycket bättre repetitionslista än en som du ger dem.

Arbetsbörda: självbedömning ska spara tid, inte lägga till. Om stjärnorna och skattningarna visar vem som behöver hjälp kan du rikta din återkoppling i stället för att skriva samma kommentar trettio gånger.

5. Kamratbedömning

Eleverna kan lära varandra mycket, men bara när de vet vad de letar efter. Utan tydliga kriterier blir kamratbedömning ”den är bra” och en glad gubbe.

Yngre elever (Year 3, 7–8 år, handstil eller stavning). Paren byter böcker och kontrollerar bara en sak, till exempel stor bokstav i början av varje mening. De sätter ett litet blyertsmärke där en saknas. Den som skrev rättar det.

Äldre elever (Year 9, 13–14 år, geografi). Efter ett övningssvar på en provfråga ger du paren bedömningsmallen och en meningsbörjan: ”Du fick den här poängen eftersom … För att få nästa poäng behöver du …” Varje elev måste skriva ett konkret förslag innan de lämnar tillbaka arbetet.

Din tid: kontrollera ett urval av kamratkommentarerna, inte alla. Fem böcker per lektion räcker för att se om kriterierna är tydliga.

Så använder du AfL-strategier utan extra rättning

Det största hotet mot AfL på de flesta skolor är arbetsbördan. Idéerna ovan har ett gemensamt mönster: beläggen samlas in under lektionen, och du agerar på dem under lektionen. Papper fungerar fortfarande bra för det här. Miniwhiteboards, fingrar i luften och en snabb blick över axlarna är svåra att slå.

En skärm hjälper när klassen är stor, eller när du vill ha en dokumentation av vem som svarade vad. I LearnWorklys livevy svarar varje elev på en bärbar dator, surfplatta eller mobil, och svaren fyller ett rutnät medan de arbetar.

I betygsboken ovan har Daniel tre röda rutor och Grace har fel på första svaret. Det är dem du går till först. De gula rutorna är öppna svar, de som kräver ditt omdöme. Allt som har ett facit är redan rättat åt dig, så din rättningstid går till det arbete som behöver en lärare.

Det passar också strategi 2. En flervalsfråga byggd på vanliga missuppfattningar ger dig en vändpunktsfråga på några sekunder. En ritfråga visar elevens uträkning, inte bara svaret. Alla 13 frågetyper, inklusive ritning, ljud och fritt svar med bedömningsmatris, finns i alla abonnemang, även det kostnadsfria. När du vill diskutera svar med hela klassen slår du på Dölj namn innan du visar skärmen på tavlan, så blir arbetet underlag för en kamratdiskussion utan att någon hängs ut.

Var du ska börja

Välj en av de fem strategierna och ge den en halv termin. Strategi 2 är det enklaste första steget för de flesta lärare, eftersom den inte kräver någon rättning och ändrar de närmaste tio minuterna av lektionen direkt. När vändpunktsfrågorna känns som rutin lägger du till strategi 3 och byter skriftliga kommentarer mot koder och återkoppling till hela klassen. Själv- och kamratbedömning kommer sist, när eleverna har sett tillräckligt mycket bra arbete för att kunna bedöma det.

Håll det litet och håll det igång. En fråga som visar vad hela klassen tänker, ställd varje lektion, gör mer än en fullständig AfL-policy som ingen har tid att följa.